Vila i vintertid under vita små stjärnor.
Tog en gång en riktig närbild av snön på ett svart tyg. Det är svårt att inte fascineras, pikismå stjärnor och ingen är den andra lik.
Där under snön, där i dammen, sover grodorna.
Det är första gången jag ser en ringblomma som försöker slå ut i adventstid! I dag blev det dock minusgrader och de våta fjolårslöven knastrar som foliepapper där jag går med hunden. Förskräckt hoppar han undan när det låter så konstigt från en frusen vattenpöl han försökte gå på. Det skramlar högt av tunn is som brister. Det var en ny erfarenhet för den unga newfoundlandshunden!