onsdag 30 september 2009

förberedelse


för höst och frost och södernresa. På lördagkväll sover vi i segelbåten i en grekisk hamnstad Lavrion, i en Elan nånting , med sex kojplatser. Så seglar vi omkring lite hur vi vill bland öarna i två veckor. Här har jag förberett för frost och vintersnö, men det kan ju vara varmt ännu när vi kommer tillbaka.. Växthuset har fått en värmefläkt och de känsligaste uteplanteringarna ett frigolittak.

Såg i tv ett bra sätt att förvara äpplen. Plocka 4-5 st felfria i en plastpåse. Sug ut luften så det blir vakuum. Förvara svalt. I morron ska jag göra det.


Lyckoklövern får önska mig lycka på resan.


Är livrädd att flyga.


Behöver det.

fredag 25 september 2009

härliga äppeltid

Silva. Höstäpple. Det finaste äpplet jag vet, så krispigt friskt och syrligt.

Det är bara det att trädet lutar så enormt. Hur ska jag få det att växa rakare?


Antonowka. Vinteräpple. Det är helt fantastiskt. Det är äppel för hela slanten, stora, enorma, kompakta och så hårda och aldrig maskätna eller skorviga. Håller sig länge länge. Jag är lycklig över antonowkaträdet och det dignar av halvkilosfrukter så grenarna måste stödas.



Har torkat, lagat mos, råsaft, frusit klyftor i socker och bakat alltmöjligt med äppel. Baka äppelkaka i gjutjärnspanna, eller stekpanna går bra om skaftet tål ugnsvärme, den blir så fint och jämnt gräddad!

onsdag 23 september 2009

passion

i växthuset. Nu blommar den med sina förunderliga skapelser och jag undrar. Ska man pollinera för att få frukter? Steg upp på en ranglig plaststol för att få bilder, höll på att få hela passionen över mig. Här är förklaringen på varför den heter passionsblomma.




Passionsblomman upptäcktes av katolska präster i Sydafrika under senare delen av 1500-talet. Namnet kommer sig av att växtens blommor sågs som symboler för Kristi lidande.



Den fransliknande bikronan skulle symbolisera Kristi törnekrona , blombladen symboliserade apostlarna, de fem mörka ståndarna symboliserade såren och den tredelade pistillen föreställde de tre spikarna med vilka Kristus fästes vid korset.




Den är dramatisk, inte att undra på de associationer den gav prästerna.

tisdag 22 september 2009

Äntligen hittade jag hålet i dammduken! Men hur ska jag lappa det? Kanske det går med limpistol. Då måste duken vara torr, jaha, men just nu regnar det. Härligt att ha hittat det i alla fall, som att ha hittat en nål i en höstack.


Uj, vad en liten gumma kan gno. Rev och slet och slog och drog för att få bort virrvarret av kompakta svärdsliljerötter.

Nu får näckrosen mera ljus och högre vatten. Känner mig jätteduktig.

Torkad violrot som man förut gav barn att tugga på när de hade tandvärk, är torkade svärdsliljerötter har jag läst någonstans. De har en fin rosagul färg men jag vet inte om jag skulle vilja tugga på dem..

måndag 21 september 2009

krasse

I år blev den fin. Krasse är anspråkslös, den vill inte ha det gott. Sandigt och enkelt, bara lite gödsel.


Se så fint den blommar ut över balkongräcket. Lite dunkelblå lobelia med i lådan som kontrast till elden.


Planterade de växthusdrivna plantorna i såjord och satte långtidsgödsel där rötterna nått längre ner i jorden. Först var där bara blad och jag trodde att de fått det för bra. Men så var hela lådan nästan bara blommor! I nästa år ska jag ha flera lådor med krasse på balkongen. :-)

fredag 11 september 2009

indiansommar

Vemodigt. Frostnatten är när som helst här och kniper till. Kosmosblommorna vädjar i mörkret upp mot himlen; inte ännu, låt värmen vara lite till..

Högt uppe i termiken hörs tranorna ropande forma sina plogar.





Solen lyser lågt redan men värmer fjärilar som det finns många av i höst. Klippståndets blommor lockar amiral och apollo och flera nässelfjärilar. Sorgmanteln och tistelfjärilen beskriver känslan.

Snart är hösten här.


Sådde tofsblommor bredvid ringblommorna. Inte så lyckat, de har samma färg och syns knappt men doftar för fjärilar som tackar och tankar.

söndag 6 september 2009

djävulsgräset

kallas det, närmare bestämt Spolanders djävulsgräs. Den där Spolander fanns en gång här i stan, han borde aldrig ha tagit hit det där "gräset".

Det heter antagligen snårvinda och slingrar sig överallt med rasande fart med sega lianer som trasslar och jäklas.

Tänker varje år, nu ska jag minsann stoppa det, kolla varje slinga som sticker opp och rensa bort den.

Här, bakom växthuset där den spritt sig, under den växer hallon, pepparrot och röda vinbär. Om de alls ser dagens ljus. Hur bär man sig åt för att slippa slingret utan att ta kål på dem? Svara mig den som vet.