fredag 16 oktober 2009

frusen

näckrosknopp. Det är så vemodigt med höst, liv och död, de hänger ihop och kan inte vara utan varandra. Särskilt i en trädgård lever man nära nära de båda. Den vår de svaga kallar höst? Ja, det är inget annat än vårens förberedelsetid.

Solen alltings moder slinker allt lägre och lägre, det är egendomligt med det låga solskenet och ändå så varmt. Inte något man är van vid, när solen är lågt på himlen ska marken vara frusen, men man får väl vänja sig.

Blommorna är inne, eller täckta och lökarna vilar och bidar under jord. Hur ska man orka vänta fem-sex månader, frågar mig, det ska nog gå och fort går det också.

Inga kommentarer: