onsdag 30 december 2009

blommiga


loppisfynd, nja, jag vet inte om jag kan kalla det fynd. På gränsen till så fula att de gör mig glad. Med de här kopparna ska vi ha många kommande soliga kaffestunder i trädgården. Beställde ett solroskakfat av atelje Viktoria.

Här finns mera som blommar året runt men de kostar inte 1 € styck som de här..

fredag 25 december 2009

lindknopp


Vila i vintertid under vita små stjärnor.

Tog en gång en riktig närbild av snön på ett svart tyg. Det är svårt att inte fascineras, pikismå stjärnor och ingen är den andra lik.

Inte mycket som händer i trädgården men inne i huvudet, där snurrar planer på den kommande vårens tid. Och sommarens.

Där under snön, där i dammen, sover grodorna.

fredag 18 december 2009

bakgårdens vilda trädgård


Nypudrad bland hallonsnåren intill uthusväggen ligger kanadensaren och väntar på sommarens paddelturer. Just det här partiet i trädgården tycker jag mycket om. Den vilda delen. En sån alla borde ha. Här får det, nästan, växa som det vill. Under rishögen i fonden, där bakom sommarkomposten, sover igelkottarna. På väggen hänger växtskyddet för broccoliplantorna, ett fint plastskydd. Här brukar vi söka metmask, här är jorden fet och djup.Växtligheten är nästan ogenomtränglig sommartid då jättebalsaminerna och brännässlorna tar över.

Den här delen har varit oförändrad under alla år, en nostalgisk bit av trädgården där fåglar och smådjur kan gömma sig.

Det tenderar att bli så ansat och skött där människor bor därför är det skönt med ställen helt nära som får vara mera sig själva och orörda .

tisdag 8 december 2009

frötid snart?



Stevia rebaudiana. En växt med sötma 300 gånger sötare än socker.
Måste pröva!

tisdag 1 december 2009

decemberknopp

Det är första gången jag ser en ringblomma som försöker slå ut i adventstid! I dag blev det dock minusgrader och de våta fjolårslöven knastrar som foliepapper där jag går med hunden. Förskräckt hoppar han undan när det låter så konstigt från en frusen vattenpöl han försökte gå på. Det skramlar högt av tunn is som brister. Det var en ny erfarenhet för den unga newfoundlandshunden!

Månen lyser vit och kastar trolska skuggor inne i skogen. Himlen är djupt midnattsblå med sina blinkande prickar. Så skönt att det är frost, flera dagars regn blev tröttsamt. Så blir vatten till is, det gnistrar och knastrar och frosten biter i kinden. Vattnets egenskaper är egentligen fantastiska. Hisnande blir perspektiven när man vet att samma vattenmolekyler kommer tillbaka, att de inte tar slut utan rör sig över hela jorden, byter bara egenskaper, plats och tid. Kanske vattenmolekyler i kvällsteet har gått igenom en dinosauriemage?