måndag 26 april 2010

orangeriet




hos dottern är helt enkelt rena drömmen


hela huset doftar Sydeuropa. Apelsinblommor, citron, lagerblad, ja, medelhavets alla växter trivs i den ljusa varma miljön och det är ljuvligt att vara där.


Några små apelsinblommor och doften är helt härlig.



Småkillarna hade ett eget minimedelhav.


Själv satte jag ut en del plantor i växthuset idag. Må de inte förfrysa nosen nu. Eller bränna den.


Ute tittar nunneörten upp rodnande och spröd


och en endaste liten vintergäck smyger sig fram mellan bruna fjolårslöv.

fredag 23 april 2010

kryyyp

Något knaprar på mina ynkliga plantor. Ett litet för blotta ögat nästan osynligt kryp men, ha! jag har ett supermaffigt kameraöga som ser allt.


Blad som skruttar ihop sig


bärskattan får inte skatta åt .. ja..


vadan nu detta? Varför skruttar jicaman också ihop bladen? Suck, inte är drivjobbet enkelt, det är ett pendlande mellan hopp och förtvivlan. De står i inbördes relation till varandra och vissnar en dyrt hållen planta är man nästan färdig att gå hänga sig i ett tunt snöre som lätt går av. För säkerhets skull.


..här försöker vi uppehålla livhanken och längtar till ljus och sommar..



..strääääcker oss och vill uuut, så kommer hungriga kryp och gör bebislivet ännu surare. Men inte länge till, dottern har ett supermedel från England som lär ska vara eko och "rent" men göra att krypen säger godbaj crul wörld.
Obs ägglådan, knyckte den från affären i påskas. I den gror "utlänningarna."

onsdag 21 april 2010

vårinspektion och -reflektion

Skummet, varifrån kommer det? Vattnet i älven är inte direkt fräscht; slemmigt och brunt med skräp som följer med strömmen. Är det tacken vi ger för vad vi får njuta av?

Fjolårsogräs.



nej, inte helt.. Påskliljorna sticker upp med gröna näbbar.


Träkärl på tätning. Is på vattenytan, det var frost inatt. -4'C


Snart vaknar grodan Boll och det blir kuttrasju i pölen. :-)



tisdag 20 april 2010

oj, vad det växer

Efter ett dygns flängande till grannstaden slokade småplantorna i solen.

Ojoj. Ingen tog ändå illa vid sig, snart blir det omskolning och nya läroplaner för småttingarna. Gyckelblommorna håller på att hämta sig efter flytten, tröttsamt att byta miljö men snart finner de sig och väl tillrätta. Svartöga klättrar och måste styras i en cirkel och luktärterna grodde så fint så det är en fröjd att se.





Ska bara komma ihåg att toppa dem vid ca 10 cm för rik förgrening, jo. Snart ska det väl gå att flytta ut i växthuset men ännu är det för kallt på nätterna. Det börjar bli trångt under lampan i fönstret.

De märkliga thaifröna tititittar upp! Och bondbönorna, bestämt och bondförnuftigt. Gud så roligt!

torsdag 15 april 2010

tjong, här kommer nunneörten



Den stora gula nunneörten eller sibirisk nunneört ( som vi kallar humleblomma) är redo att snabbt komma upp före allt annat. Den har bara kommit, den fanns inte förut i trädgården och nu växer den lite överallt, tack för det! Den är så lik brustna hjärtan i bladen att Linne' trodde han hade infört just den. Jag har inget emot gul nunneört, den hjälper humlorna med söt nektar ungefär samtidigt som sälg och vide som också blommar tidigt. Och så doftar den gott.


Det är lätt att man räfsar sönder den, färgen går så ihop med fjolårslöven.

onsdag 14 april 2010



älvälvan
ser islossningen nedanför trädgården. Nu flyter älven fritt igen! På bara fyra dagar har gumman Tö fått iväg snö- och ismassor, forsen dånar sitt härliga vårljud och syresätter vattnet och gör luften fuktig av dimman från de framrullande vattenmassorna nedanför dammen.

Alla år jag bott intill älven och forsen är det som om den flöt genom mig själv. Metat och simmat har vi i den, byggt flotte som knappt höll ihop, balanserat på bomstockar, och krupit under bron i fullkomligt livsfarliga lekar, alltid nära, nära älven.

Det är något sympatiskt med städer som har en älv.

måndag 12 april 2010

vad ska vi med naturen till?

Central Park. New York. Worldpress.com

Hörde ett program i radion där det frågades varför vi egentligen har natur, behövs den? Tänkte förskräckt, hur långt från vårt ursprung har vi kommit? Det visade sig inte vara så långt. Naturen finns inom oss sedan vi hade hoppat ner från träden och tassade omkring på Afrikas savanner. I tusentals år har människan varit beroende av naturen och levt i den, det är bara de sista två hundra åren vi blivit urbana och bor i städer.

Tyckte först att det lät skrämmande med hela frågan. Har människorna kommit så långt att de inte behöver den, vad gör vi med den då?? Fortsätter förstöra, breda ut oss och känslokallt ignorera det vilda?

Men programmet visade sig förklara vilken läkande kraft naturen kan ha på oss bara genom att se ett träd i en stenöken i staden skifta färg efter årstiderna eller känna det lugn en stund i en skog kan skänka, där ingen ser eller hör om man gråter eller skrattar.

Den som kan följa årstidernas växlingar i naturen vet att livet har sin givna rytm, efter vinter följer vår då allt börjar om igen och att man är själv en del i allt detta. Det skänker en känsla av trygghet, att vara liten och det talar direkt till våra gener från savannerna.

Terapinatur.

underblomma




varje gång är det lika förunderligt. Växtkraften är obändig, inget kan hindra den om de rätta betingelserna finns.

Upp upp
i ljuset.
Förutom att jag väntar på undret sitter det en liten gäst också där! Inte särskilt välkommen är du, lilla lus. Såg en liten genomskinlig slända här en dag och nu vet jag vad det var. En stinkslända eller med ett vackrare namn, guldöga, vars larver mumsar på såna som du.

För en tid sedan kom någon hem från Thailand:


och hade spännande påsar med sig som jag fick..

















Få se va det blir! :-)

söndag 11 april 2010

den blida sol uppväcker




Vad är nu detta? Spindelpärlor? Det kallas visst snömögel.


Borstnejlikorna.

Vad är skönare än att gå och kika i fjolårsgräset; vad hade jag här..?


Maasta pienikin ponnistaa, vilket på svenska betyder ungefär "även de minsta kommer upp ur jorden."
Snart är den här, den


ljuva tid
om kanske en månad. De här bilderna är från i fjol.

lördag 10 april 2010

holkfolk på kommande


I hobbykammaren väntar flera holkar på att komma upp och bli bosatta bostäder. Jag borde också rensa och kolla de som redan är uppe, snart är det kö till dem. Häromdagen vaknade jag till den vackraste av arior, koltrasten höll en stillsam morgonserenad i linden utanför sovrumsfönstret. Pavarotti kan gå slänga sig i väggen.

torsdag 8 april 2010



Som skira fladdriga fjärilar med sina hjärtformade blad blommar lyckoklövern i köksfönstret. Sparar rhizomerna år från år, de har blandats lite huller om buller röd- och vitbladiga tillsammans, med vad gör det.

Den hör inte till klöversläktet utan är en Oxalis-art, det samma som ängssyra. Är helt kär i den här blomman.

lördag 3 april 2010



Morgon och kväll ska det småpratas och kännas efter om de har det bra, ändå vill inte alla må som man önskar. Lakritsen har skrumpnat och lagt sig medan Jicaman vill ha större utrymme och klänger mot det ynkliga ljuset.



Petuniorna mår bra, en doftpetunia och en blå, likaså gyckelblomman men jag tror det är för tidigt att skola om dem ännu. Snart är det dags att så luktärterna. Jo, knölvialen syns inte alls i sina toapappersrullar men jag satte några överlopps frön tillsammans med Stevian, och där trivdes de. Undra på det, vem gillar inte sött?

torsdag 1 april 2010








Snöhögen har knappt krympt men luften är så mild att jag inte kunde låta bli.




Bellis perennis eller tusensköna,


och julros. Två svårflirtade skönheter, ska de falla för mina charmknep?


Ska de klara sig? får nog passa så de inte "går ut", som det heter här.


Vite pärlhyacinter, de ger skäl för namnet. Så tidigt har jag nog inte planterat ut blommor förut. Kan knappt tro att det ska gå vägen. Frågade efter penseer men de hade inte kommit i handel ännu.



Massor av blomkrukor har jag sparat. Kanske handelsträdgårdarna kunde ta emot dem så de kom till nytta igen?