måndag 31 maj 2010

till plantbutiken


med tre små killar och deras mor idag. Den här gången kom jag inte hem med något annat än det jag planerat att köpa; ett chokladkörsbärsträd, Prunus Chokladnaja, ett krikonträd, Prunus Gamla Vasa, en Clematis Viticella Södertälje och så en magnolia "Susan" !

Alla utom magnolian är härdiga här, så den blir en utmaning. Något måste man pröva för att veta om det går. Många växter har som ursprungsland Ryssland och Estland och det kommer allt fler nya sorter. Spännande.

De två andra stod inte att finna på nätet, antagligen är de inte så kända. I morgon blir det att hitta plats för nyförvärven.


Magnolia Susan, i all sin prakt. Så här hög blir den knappast här uppe, max 2-3 m hög, och den ska täckas så att inte rötterna fryser, läser jag. Hm hm. Har aldrig sett en magnolia i blom. Det måste vara något speciellt att se en växt som fanns då dinosaurierna skuttade omkring.

söndag 30 maj 2010

viva



En överraskning tittar upp, kom inte alls ihåg att jag satt ut en viva här för något år sedan. Tur att jag inte rensade bort en liten eldblomma..

Dagarna går till planering och utplantering av plantor, trädgårdsarbete och mera trädgårdsarbete. Det vill säga rensning av all kirskål och brännässlor och vitrot. Trädgården blev aldrig planerad från grunden utan den är helt spontan så allt har bara tillkommit som det hampat sig.

Då dyker överraskningar upp men många försvinner också i glömskan ..

lördag 29 maj 2010

det vildvuxna

längst mot norr, en lundartad grönska full av livsglädje. Där under blommade blåsippor, scilla och vårlök. Här prasslar igelkottar i fjolårslöven, de har sovit under den stora rishögen intill.


Där växer örter en odlare knappt vill se i trädgården, men jag älskar den vilda delen för mångfalden av blad och form, orört av människohand. Det är naturligt, skönt och när allt numera ska vara så tuktat och ansat är det min egen protesthörna. Lägger jag mig ner i grönskan blir helt jag omsluten.


En ört som jag inte kan placera växer invid den trasiga terrassen. I augusti kommer de och lagar terrassen, har ännu en liten tid att bestämma hur den ska se ut. Gå i flera etager eller bara en.

När inget gjorts på två år har "vildheten" fått leva fritt. Det borde alltid finnas en orörd del av varje trädgård där naturen själv får bestämma, det är alltid trevligt att gå där och se vad som växer.

måndag 24 maj 2010

vilket väder


häggblommorna slokar i blåst och regn. Det är entalsgradigt och jag ömkar för alla tippor som kommit med värmeböljan, hör rosenfinkens försiktiga artighetsfras, "pleased to see you" i björken intill huset. Vattnet på älven som hunnit värmas under de varma dagarna ångar i den kyliga blåsten. Tog bilden från balkongen. Håller på att hämta mig från hosta och förkylning så det passar bra att vara inomhus och sitta vid datorn.

Igår planterade jag luktärterna och prövade handgräsklipparen jag ropat in på ett gårdsloppis i fjol för 10 euro. Den gick fint när fästmannen oljat och servat den men gräset hade hunnit bli för högt på sina ställen så där tog jag lien till hjälp. As in the good old days.

En handgräsklippare går med vinst, jag får kondis och glada grannar slipper buller och lukt. och så låter den småtrevligt.

lördag 22 maj 2010

pingstafton




grävde jag plats för luktärterna längs spaljen..


tittade till nyförvärven från Blommia.se


och undrade hur jag ska få plats för alla så förväntansfullt uppdrivna plantor..


mörkblå petunia, kaskadpetunia, lackviole eller med ett annat namn gyllenlack. Krasse med brokiga blad, svartöga, bondbönor, chili.. Och alla pelargonsticklingar.


allra finast i hela den roddiga trädgården är favoriterna, styvmorsviolerna.


De vänliga ansiktena tittar upp på nya platser varje vår.

fredag 21 maj 2010

vill bara inte




ta fram gräsklipparen. Grannens gräsmatta som en golfgreen där bakom staketet men jag ömmar för varje blad och blomma som kommit upp. Går med näsan neråt och där, den och den och den .. Fullt med prästkragar kommer det kring uteplatsen. Och så de där små blå, och bellis.. Inte vill jag klippa bort innan jag ens sett vad som tittar upp. Det kunde ju vara en raritet.

Men kirskålen är nog ingen raritet, den breder frejdigt ut sig och snart blommar maskrosorna. Måste väl... Hm, jag tror jag ska sätta gamla tidningar över kirskålen där och så jord på. Det får bli en rabatt alltihopa. Och göra vin på maskrosor.. eller nåt.


Kungsängsliljan den vita jag fick av grannen har spridit sig.




Spröda klockor ringer: Ha en skön pingst alla!

måndag 17 maj 2010

man hörer fåglar sjunga

Lönnen står i skirt flor, ljusgrön och full av humlors surr. Jag sover med öppet fönster som alltid och den svartvita flugsnapparen sjunger nästan hela natten och hela dagen. Hur orkar den, en så liten en? När hinner den äta?

Vilket stressliv. Flytta från södra Sahara, en nonstopflygning över öknen. Sedan en rast längs kusten innan den korsar Medelhavet. Om den inte rastar på Malta och undgår skyttarna där, återstår Alperna!

Snö och is och höga höjder.

Om allt gått bra anländer den till sin gamla holk i här i björken. Där har blåmesen redan installerat sig. Den jagas resolut ut innan han, det är alltid hanen som kommer först, inspekterar holken och inreder den för att den ska passa hans tillkommande fru.

Efter det börjar han locka på henne, sjunger sina finaste strofer, varierar det bästa han kan. Samtidigt håller han andra flugsnappare på avstånd, detta är mitt revir, packa sig iväg nån annanstans. Honan kommer alltid senare, hon granskar kritiskt både sången och holken.

Duger det åt den nådiga?

Inte nog med det, skulle det duga har hon mage att vara otrogen så fort tillfälle ges. Allt för att säkra fortplantningen, ifall hans gener inte är tillräckligt säkrar hon äggen med andras även. Smart.

Så han sjunger och sjunger, högt och nästan ilsket. Den ena sentensen efter den andra, lite olika varje gång och sången ekar i en skir nyutsprucken doftvår.
Hoppas han får lön för mödan. När han tystnat vet jag att hon kommit, eller att det hänt honom något annat.

Möda, det blir det. Full rulle hela sommaren, den ruvande honan ska matas, sedan de hungriga ungarna. Han kan förresten också vara otrogen, naturligtvis. Hittar han en annan hona lämnar han sin första. Grymma öde. Hon får klara sig bäst hon kan med sina ungar.

När de är flygfärdiga och halvvuxna börjar den långa resan tillbaka, samma farofyllda rutt.

Det är inte utan att man imponeras.
Jag är tacksam för sången varje gång den lilla svartvita flugsnapparen hittar till trädgården igen.
Den väger inte mer än ett vanligt brev.




söndag 16 maj 2010

det fula

- som den anskrämliga terrassen.

Här ska det bli- trappa i mitten, vintergröna eller mossflox, borstnejlikor, jag vet inte vad

Det fula problembarnet jordhopen

Den ska fylla groparna..


och dammen som läcker- .

Måste jag gräva om hela?

Allt är inte idyll och skönhet i en trädgård. För att inte tappa humöret helt tittar jag på






här kommer Silviaäppelpaj och -mos och ...

glädjepillren och väntar lite till på karlatagen som ska komma.

onsdag 12 maj 2010

Det börjar bli trångt både i växthuset


och i " groddammen".

Nu är den visst på väg från Ryssland, värmen. Med den kommer svalorna.

Violer och pelargoner, det enklaste är det skönaste.


Den här är både flammig och prickig!

tisdag 11 maj 2010

mitt "odlingslandskap"



på skären. Mellan stenarna har jag lagt brunnen skit från tuppen blandad med sand, löv och kompostjord.
Sådde dill, sallad, sockerärter mot stenen och lite ringblommor. Gräslökstorvan kommer fint varje år. Nästa gång vi kommer ut ska jag ha med en rabarberrot att sätta ner vid en varm sten.





Pälsklädd i vårtid.

torsdag 6 maj 2010

i sin egen värld



Trädgårdsfolk är en annan sorts människa med ögonen mot jorden och sinnena i himlen. Världens vimmel rör inte, det är som om växternas liv påverkar och man får en annan rytm. Man blir långsam, betraktande och beundrande och sinnligt kännande. Jorden, rötternas sköra, fröet som knappt syns, vassa kvistar, taggar, krukskärvor, plantorna, mask, kryp, larver, glädje över kroppen som kan så mycket och sen blir skönt trött.




Antingen pratar en trädgårdsmänniska väldigt mycket eller så knappt något om sin trädgård. Somliga vill förmedla sina känslor inför växterna, de har lättare att uttrycka sin lycka över underverken som uppstår framför deras ögon och händer. Går med i tävlingar och öppnar insynsportar för allmänheten. Medan andra går tysta omkring i sin trädgårdsvärld och gömmer sig för världen och har inte så stort behov att förmedla.

Det är som om hela det biologiska underverk som sker i trädgården är som en hemlig kärlek som förlorar sin magi om den uttrycks. Det hemliga är ingen annans, det är en sak mellan trädgårdsmänniskan och Trädgården. Eller så tvärtom, delad glädje är dubbel..

Jag är den tysta sorten som gömmer mig, väntar på att grönskan ska komma så jag inte syns. Då kan jag gå omkring och vila i min lilla värld av salighet.

tisdag 4 maj 2010

violer till mor


Till trädgårdsaffärer borde man inte gå om man inte kommer exakt ihåg vad man behöver. Jag trillade för minipenseer jag som har styvmorsvioler över halva gården. I stället för att köpa vermiculit och perlit som jag behövde. De bara följde med hem och fick mig att glömma verkligheten.

måndag 3 maj 2010

gammal sort?

Karamellrosa knoppar som öppnar sig i ett gräddvitt svalg.


Vid husväggen blommar varje vår tulpanerna min fästmans mor hämtade från Holland för många år sedan.


Bladen på en del är randiga.


De har inte delat sig men inte heller minskat i antal och ingen skötsel får de att tala om.


och Scilla sibirica breder snart ut sig över hela gräsmattan. Det doftade må ni tro när jag böjde mig ner för att ta bilder! Yra humlor tumlade frusna om i det blå.