torsdag 6 maj 2010

i sin egen värld



Trädgårdsfolk är en annan sorts människa med ögonen mot jorden och sinnena i himlen. Världens vimmel rör inte, det är som om växternas liv påverkar och man får en annan rytm. Man blir långsam, betraktande och beundrande och sinnligt kännande. Jorden, rötternas sköra, fröet som knappt syns, vassa kvistar, taggar, krukskärvor, plantorna, mask, kryp, larver, glädje över kroppen som kan så mycket och sen blir skönt trött.




Antingen pratar en trädgårdsmänniska väldigt mycket eller så knappt något om sin trädgård. Somliga vill förmedla sina känslor inför växterna, de har lättare att uttrycka sin lycka över underverken som uppstår framför deras ögon och händer. Går med i tävlingar och öppnar insynsportar för allmänheten. Medan andra går tysta omkring i sin trädgårdsvärld och gömmer sig för världen och har inte så stort behov att förmedla.

Det är som om hela det biologiska underverk som sker i trädgården är som en hemlig kärlek som förlorar sin magi om den uttrycks. Det hemliga är ingen annans, det är en sak mellan trädgårdsmänniskan och Trädgården. Eller så tvärtom, delad glädje är dubbel..

Jag är den tysta sorten som gömmer mig, väntar på att grönskan ska komma så jag inte syns. Då kan jag gå omkring och vila i min lilla värld av salighet.

Inga kommentarer: