tisdag 27 juli 2010

i blåbärsskogen




vill jag vara. Att plocka blåbär är en långsamhetens syssla.
Medvetandet anpassar sig till skogen, tankarna flyger och pulsen sjunker. Ett, två tre, fyra- tjugofyra bär i handen den här gången. Men de var små här, det har varit lite torrt. Det susar i träden, det doftar gott av fukt och mossa där jag går med näsan i riset. Vågorna slår nere vid stranden, vinden är varm och måsarna skriker.

Oj, så mycket bär just här. Jag går inte förrän alla på denna plätt är plockade. Tittar inte åt de andra bären, ni lockar och drar men får allt snällt vänta. Aj, min rygg, hå hå det känns men vad gör det. Snart är måttet rågat.

Underbart. Känner en ekorrmammig samlartillfredsställelse.

I morgon är jag tillbaka. Säsongen är så kort och vintern lång med alla dagar som det ska vara bär på morgongröten. Till exempel.

Men nu in i stugan, sätta eld i spisen och blanda ihop till en god pajdeg med rågmjöl i.

Vad vore blåbärstid utan vedspisbakad blåbärspaj.

torsdag 22 juli 2010

fjällväxter




En härlig husbilsvecka i Norge! Hur de olika växtzonerna skiftade var intressant att följa under resan, från våra frodiga skogar till pyttepyttesmått mellan skrevorna. Måste beundra livskraften, lite sol och lä behövs bara och där biter sig livet fast.


Först upphörde granen, sedan tallen, så björken som krympte till en dvärg och högst uppe vid snögränsen blommor som gjorde sig så små som möjligt.


hönsbärets blommor


fjällsippa. Tromsö därnere.


med blad som bildade fjällvärldens gräsmatta


och så en ädel orkide lite längre ner, fläckiga nyckelblomstret ( Orchis Maculatus) eller jungfru Marie hand.


den här bilden har jag knyckt


Tromsöpalmen hade ännu inte nått sin fulla höjd. Det är en dramatisk och lite skrämmande växt, ungefär som i sagan om Jack och bönstjälken. Den växte som ogräs på Tromsöya överallt där den kunde, sprider sig med rötter och är giftig, ger brännskador och sår. Märklig växt uppe i norr.

Midnattsolen upplevde vi och det var fantastiskt att se alla våra vanliga växter vid vägkanten i en storlek large. Eftersom solen lyser dag och natt var där ingen vila utan bara att köra hårt med att växa. Vist ordnat eller hur?

tisdag 6 juli 2010

hög tid


högtid, högsommar, solen står högt och prakten är som störst.



Det är detta allt och alla väntat på, allt som har med trädgård och blommor att göra har sin högtid just nu.




Det är magiskt och underbart och man lever mitt inne i drömmen man haft, eller...? Blev det som jag tänkt?





Just nu känner jag en liten besvikelse mitt i växtkraften. På något sätt tror jag att det är den där besvikelsen som sporrar till nya försök, att vilja försöka göra på ett annat sätt, en vilja att inte ge upp.



Att ha trädgård är en liten gnutta glädje och en stor portion tålamod, men mest väntan, väntan på att få uppleva en kort tid av glädje.



måndag 5 juli 2010


Ibland går alla trädgårdar i världen inte upp mot ett ensamt solbelyst ekorrbärblad på vedbacken.

torsdag 1 juli 2010

sol och regn


om vartannat och en skön värme. Nu är det sommar. Trädgården frodas, det är en otrolig grönska och det växer så det syns från dag till dag. Efter någon dags vistelse i skärgården är det alltid lika spännande att komma tillbaka och gå en runda för att se vad som hänt.

Räknade ut att jag odlar endast ca halva trädgårdens areal, resten är impediment fast det uttrycket låter lite otrevligt. Där växer det som det vill och det får det hjärtans gärna. Det är trädgårdens frizon och kammare för alla naturligheter. Jag älskar såna platser därför att där bor de andra. Fåglarna som gömmer sig i träden, kryp och knytt som krälar och larvar sig och har sitt för sig där i godan ro.

Bakom lekstugan under den stora granen är det mörkt och hemligt. Under lekstugans fönster växer en ros vi tog ett skott av från Valsörarna ute i Kvarken. Den har enkla rosa blommor och nu växer den i rena fröjden över att ha fått komma i en varm miljö. Den har jättevassa taggar.


Här bakom växthuset är också en frizon, en nordisk djungel med lianer av vinda och hallon och brännässlor (de sistnämnda trivs tillsammans).

Avstår så gärna delar av trädgården att få växa i fred, tycker att jag inte behöver bestämma överallt. Är godhjärtad (eller lat.) ;-)




Hemliga gången, mörk och lite bakom där barnbarnet förtjust utropade: Mommo, här kan man också gå! Växthuset i fonden.

Vita krolliljan. Den fick lite för ljust när linden dog, men håll ut kära lilja, den nya linden tar sig allt vad den hinner.


Blågull, Jakobs stege..


På finska juhannusruusu, midsommarros. Är gammal på gården, den bästa ros jag vet. Vet inte om så många andra.