tisdag 27 juli 2010

i blåbärsskogen




vill jag vara. Att plocka blåbär är en långsamhetens syssla.
Medvetandet anpassar sig till skogen, tankarna flyger och pulsen sjunker. Ett, två tre, fyra- tjugofyra bär i handen den här gången. Men de var små här, det har varit lite torrt. Det susar i träden, det doftar gott av fukt och mossa där jag går med näsan i riset. Vågorna slår nere vid stranden, vinden är varm och måsarna skriker.

Oj, så mycket bär just här. Jag går inte förrän alla på denna plätt är plockade. Tittar inte åt de andra bären, ni lockar och drar men får allt snällt vänta. Aj, min rygg, hå hå det känns men vad gör det. Snart är måttet rågat.

Underbart. Känner en ekorrmammig samlartillfredsställelse.

I morgon är jag tillbaka. Säsongen är så kort och vintern lång med alla dagar som det ska vara bär på morgongröten. Till exempel.

Men nu in i stugan, sätta eld i spisen och blanda ihop till en god pajdeg med rågmjöl i.

Vad vore blåbärstid utan vedspisbakad blåbärspaj.

Inga kommentarer: