onsdag 26 januari 2011

mera snöfåglar



Hej alla! Här står det still i vinterkylan. Fågelautomaten med alla besök är det enda som livar upp i trädgården. Häromdagen hade någon rovfågel lämnat spår, fjädrar spridda omkring på snön. Den måste ju också leva.



Kanske man kunde så något redan.. selleri, jätteverbena och chili. Det är så roligt att vänta på att det ska gro. Nej, kanske bäst att vänta lite till, solen står ännu lågt. Ha det så gott!

fredag 21 januari 2011

intet är som väntans tider



Pilfinkarna väntar tills jag fyllt på fröautomaten. Undrar varför det är så lite sparvar? Pilfinkar har svarta kinder.



Pilfinkar går också bra, de tjattrar lika piggt.

onsdag 12 januari 2011

nu har de slagit ut


hyacinterna jag drev upp för julen. Hela huset doftar.

Kaskader av väldoft sprider sig i den svala delen av nedre våningen




De två amaryllislökarna blommar som mest också just nu.



Maffig blomsterprakt som gläder.

måndag 3 januari 2011

första frökatalogen med funderingar

en fjolårsbild av lyckoklöver


damp ner i postlådan redan för en vecka sedan och direkt började drömmarna ta fart. Vad ska jag ha där och där och ska alla lökar i trädgården klara vintern osv.. Bara trevliga bekymmer när snön ligger vit på taken länge än.

Måste beställa lite frön i år också men många blev osådda i våras. Ska inte förivra mig, planera och rita och ta god tid. Ofta har det blivit impulsplanteringar, det är så intressant att pröva nytt men var ska jag ha det? Många sådder har misslyckats, jag minns hur jag ville pröva kermesbär, dårört, vinruta, vädd som inte ville sig. Oförstående stod jag bredvid sådder och pottor och såg plantorna bara falna och dö, om de alls kom upp. Många fler ännu som jag omsorgsfullt glömt namnen på men en del har spritt sig som ogräs i stället. Som nejlikrot och myntor.




Det är faran med frön, man vet inte vilka som kan sprida sig ohämmat. Det borde stå på fröpåsarna vilka som har risk att ta över det naturliga, akta. Som varnande exempel står pestskråpet i trädgården och frodas. Den har blivit ett jättemonster och sprider sig, ja som pesten. Smyger sina armstjocka medicinalstinna rotskott djupt ner i jorden och ut i världen och kommer upp plopp! inne i växthuset, i hallonlandet och varhelst den hittar en flyktväg. Som tur är syns de stora bladen men då är det redan kört, rötterna finns där och fortsätter över till grannen att bo som nu har dem i sina rabatter! Han är inte glad, har jag en känsla av..
Den ger ett fint insynsskydd och är härlig att gömma sig bakom om den hålls i schack. Men så är det, naturen tar förr eller senare tillbaka det vi roffat åt oss.

pestskråpsblad om hösten