regnigt och kyligt

Idag hann jag flytta en del av borstnejlikorna till terassen innan regnet kom. Vad är mer efterlängtat när man sått och planterat? Nu väntar jag bara på spirande liv, läkeringblomma, sömntutor, jättevallmo.. under tiden blommar tulpanerna vi beställde från England i höstas. Devisar de mest överraskande färger!  Vinröd elegans, svalt gula och där skymtar något i rosa, få se vad den visar sig vara.

Påskliljorna har blommat länge, gula broscher med rött inslag mellan kronbladen och de med svagt rosa strutkanter är så fina.

Men över alltihopa lyyyser maskrosorna, de hatälskade!  För den alltid återkommande inre striden med mig själv när gräset ska klippas. Vill inte, men. Varför är det mänskliga estetiska sinnelaget inte i korrelation med naturen? Det får bli en kompromiss..en slags ordnad kaos.

Vill inte ha det för perfekt, det känns lite stelt och tillrättalagt. Det lite vildvuxna är vilsamt och ger små överraskningar; " Jasså, du kommer upp där?"  Tänk om man kunde låta gräset växa som det vill och se vad som kommer upp! Ha mod till det, eller tålamod.  Det är bara det att de starkaste bergssäkert vinner, som vitrot, kirskål, hundfloka, nässlor och maskros.

 Dubbel glädje blir det då när den vita kungsängsliljan har förökat sig.