tisdag 14 juni 2011

min tröstbild

när trädgården och växterna vill växa som de vill.
Robert Högfeldts version av trädgårdsnjutning är så bra.Han har tecknat många roliga bilder om mänskligt beteende, somliga inte så snälla. Den här bland flera köpte jag i Stockholm för länge sen och boken Högfeldts bästa finns i bokhyllan. 



Idag har jag satt ner köpta persiljeplantor (från grönsaksdisken) och rensat, rafsat och rivit ogräs. Stannade upp och gick in efter kameran då jag såg den här märkliga spindelvarelsen på ett nässelblad.




Det finns så mycket märkunderligt på och mellan bladen och de trivs bäst då trädgården är som paret i hängmattan har den..!  Endel nässlor var fulla av nässelfjärilslarver som mumsade. Det går inte att ha för bråttom i ivern, då förstör man livet för medhjälparna. Det syns som svarta prickar av larvernas avföring och att bladen är lite avätna i kanterna.  Lite nässlor i rabatten gör inget, de är bara inte estetiska i mina ögon men då tittar jag åt ett annat håll och så är mångfalden lite mer berikad. 
Tänker jag.

4 kommentarer:

Cicki sa...

Det ser skönt ut i hängmattan....:-)

Fru Purjo sa...

Nä, perfekta gräsmatter med kanter så raka och vassa att man kan skära sig på dem och där varje blomsterland är ett under av genomtänkt perfektion utan ett endaste yttepyttelitet ogräs får jag lätt panik av. Varför så stelt tänker jag....och så mycket arbete till vilken nytta och glädje!!??

Jag vill ha liv och mjukhet och gärna lite "vildhet"....sen kan man inte helt släppa "ogräset" fritt för då tar de gärna över och tränger undan de blommor man har planterat eller sått och som man också gärna ser trivs i trädgården.

Men skönt gula maskrosor i gräsmattan och lite nässlor i ett hörn gör ju inte att trädgården blir mindre vacker och trivsam...snarare tvärtom :-)

Tinni sa...

Jag tror jag svimmar!! För många år sen när jag var student bodde jag inneboende hos en äldre dam på söder i Stockholm. Hon hade den tavlan med "delade trädgårdar" i sitt kök och jag har sökt den sedan dess! Den är så talande och sann och insiktsfull. Och så finns den i din blogg helt plötsligt! Nu vet jag vem konstnären är och ska genast söka mig ett eget exemplar.

solveig sa...

Kul, Tinni! Hoppas du hittar!!