Det har regnat i flera dagar. Äntligen sol.

Snart är den blommande sommarn slut... Tove Janssons vemodiga höstvisa rinner mig i hågen när blommorna tänjer ut sin sista prakt då dagarna fullkomligen är räknade. Det känns i luften. Solen orkar inte längre så högt på himlen trots att den värmer intensivt någon timme mitt på dagen, i lä för vinden. Blomflugor och pollinerare flyger lite styvt omkring, samlar så mycket de hinner. Se kung Frost andas redan kallt kallt om natten och stjärnhimlen är hög och oändlig.